För en tid sedan hade jag förmånen att få träffa Maria Andersson, som är grundaren till Orange Day MC Charity Ride. Det är en organisation som inte bara samlar in pengar, utan även direkt hjälper kvinnor/barn i utsatta situationer, ofta våld i nära relation.

När vi satt tillsammans och samtalade så kom frågan från Maria, varför valde du att bli en “biker”?

Jag har inte själv ställt mig den frågan, men inledningsvis var det givetvis kärleken till att köra motorcykel, och friheten som det innebär att gränsla en mc, och köra dit vägen bär. Men det kanske först och främst innebär att man är motorcyklist, för vad är en “biker”? För visst är det skillnad mellan att vara motorcyklist och biker?

Wikipedia: Biker är en person tillhörig motorcykelburensubkultur från åtminstone 1970-talet. En biker är företrädesvis en person som äger och kör en chopper eller en bobber, till skillnad från en person som kör en caféracer som istället kan kallas till exempel knutte eller rocker. Skinnknutte var en ung mc-åkare på 40- och 50-talet iförd midjekort jacka med 2 eller 4 blixtlås, kraftiga vadderingar på axlar och armbågar. Ofta även skinnbyxor i breechesmodell och med lika kraftiga vadderingar över knäna. Ett njurbälte i läder och en Vegamössa gjorde bilden fullständig.

Namnet Knutte förekommer i svensk media från 1952 och Spätta från 1951.[1] Ordet knutte är en kortform av skinnknutte. Detta ord, som syftar på motorcyklisternas skinnkläder, skapades 1950 av kåsören Lennart Nyblom (Red Top). Spätta är en feminin term för kvinnliga personer tillhörande denna subkultur. Ordet spätta avsåg från början motorcyklarnas avgasrör, som såg ut som en plattfisk. Tjejerna kunde också kallas bönor, (därav ordet bönpall).

För mig är bikers sammanhållning, gruppen av människor med ett gemensamt intresse, och viljan att hjälpa varandra och andra. Att man hälsar på varandra på vägen, oavsett modell, och märke, två eller tre hjul (ja för all del även Quad).  Om du någon gång har stannat för att titta på gps:en, eller dyl så är jag övertygad om att en biker som körde förbi vände, och frågade om du behövde hjälp. Det blir liksom naturligt, oavsett om man inte känner varandra. Stannar man på en mack för att tanka, visst blir det ett par meningar om vägen, underlaget eller kanske bara vilket fantastiskt väder. Att vara biker är att ha hjärtat på rätt ställe, och ha en vilja att hjälpa andra.

Jag har sedan jag köpte motorcykeln kört flertalet korteger för insamlingar till förmån för olika organisationer, jag har tillsammans med en vän organiserat en egen kortege för Orange Day MC i Nybro. För att idka välgörenhet, och stödja organisationer är en del av vardagen för mig som biker. De senaste 3 åren har jag skänkt mer pengar, och varit mer aktiv i välgörenhet, än jag någonsin tidigare har gjort. Fler borde bli bikers, tror det skulle bli lugnare i världen då…

För mig är okända bikers, vänner som jag ännu inte har träffat!

Kör försiktigt, så syns vi där ute!

Johan Westergren, vice regionansvarig Småland