Erik “Kirre” Borgström

Minne.
Erik “Kirre” Borgström gick bort den 16/8-2019.
Han var med i Ycc från start och fram till sin bortgång.
Man minns honom för hans personlighet och sitt goda
humör, hann bjöd alltid på sig själv, antingen det gällde
Sång eller dans så var han inte sen att ställa upp.
Vi hann med några tusen mil ihop,och det var de små
vägarna som gällde för där kunde han titta på naturen
och alla små fina hus.
Kirre hade några saker han ville göra, och det var att
fira midsommar dalarna (det hann vi med 2018, om än
en kall sådan) och att få köra till Bornholm, som han
tyvärr inte hann.
Kirre var en livsnjutare, så en god fika eller en räkmacka
Var aldrig långt borta.
Många minns hans fredagsinlägg på FB på räkmackan
och en god öl, och fredags turen blev aldrig lång för
räkmacka ville han inte missa, turen gick ofta runt
Vånga o Oppmanna där han kunde titta ut över de
vackra sjöarna.
Saknaden är stor efter Kirre.

Regionchef South – Per ”Buchman” Nilsson
Clas Blomberg – President YCC Sweden

STAFFAN BJÄREGÅRD

En kämpe har gått ur tiden.

Staffan Bjäregård, somnade in i måndags, Han kämpade tappert mot sjukdomen som till slut blev för mycket.

Vi kände Staffan som en glad och trevlig man med ett brinnande intresse för biografer och motorcykeln och resorna till Thailand. Det enda som gick före var hans fru. “Jag gillar att köra motorcykel. Det får mig att känna mig ung i sinnet” har Staffan sagt.

Det jag kommer att komma ihåg med Staffan är hans värme och omtänksamhet. Han kom ofta fram och klappade mig på axeln och frågade hur det var. Till och med då när han var dålig, men ändå kom till Blå Caféet. Vila i frid min vän. DU är saknad!

Andreas Hedblom, Regionchef Skåne/Blekinge

KENT AXELSSON

Det är med stor sorg och en obeskrivlig tomhet när denna annons måste skrivasvår käre vän, far, morfar, bror och Regionchef Småland efter en kort tids sjukdom avled på sjukhuset i Jönköping
Kent var en hängiven hojåkare som åkte i alla väder, och var mån om att hålla låda när och var vi än stannade….
Förutom passionen för klubben så kretsade hans liv runt sitt barnbarn som han avgudade han har lämnat många fina minnen efter sig och han kommer alltid finnas med oss på vägarna.
Kent du är saknad av oss alla, vila i frid

Jimmy Regionchef Småland

AGNETA ”ROLLO” NORMAN

Det är med stor saknad vi nu får ta ett farväl av Agneta.
Som nu äntligen har fått somnat in, då hon för tre år sedan fick en kraftig hjärnblödning som hon aldrig vaknade upp ifrån.
Agneta var en positiv tjej och drivande inom klubben då främst i norra Stockholmsregionen, hon såg också till att dom andra tjejerna i sällskapet tog plats.
Agneta gav oss många fina minnen från vägarna och fikaställen, hennes glädje till mc åkning smittade av sig på oss andra.

LENNART INGERHEIM

Vill med djupaste sorg meddela att Lennart Ingerheim har under julafton stilla somnat in i sitt hem efter många års kamp mot sin cancer. Lennart har varit en kämpe som kommit tillbaka efter omgångar av bakslag. Han genomförde hela route 66 bara ett halvår efter han genomgått en stor operation och behandling efter
denna. Han har alltid varit en kämpe och gjort allt för att komma tillbaka upp i sadel. Både på bågen och på de fyrbenta som varit ett annat stort intresse i Lennarts liv.

Våra tankar går nu till Ann-Britt och familjen som förlorat en underbar livskamrat. Ann-Britt har bett oss att inte skicka blommor utan i stället tänka på framtiden och sätta in pengar till fortsatt forskning kring denna hemska sjukdom.

Siw kommer att starta en insamling i Lennarts namn så fort vi vet när begravning kommer att ske. Vi återkommer med info om hur insamlingen ska gå till.

Robert Hansson, Regionchef Skåne/Blekinge

ANDERS HEDLUND

Jan “Indianen” Carlborg 1948-03-23 – 2010-12-07

Janne blev medlem i Yamaha Custom Club (YCC) år 2002. Redan samma säsong gick han med i YCC Region Wests klubbhus förening Långenäs. Han gjorde värdigt intryck direkt; stor och lång, lugn och trygg. Han gjorde ingen hemlighet av att hans ideal var den store apachehövdingen Geronimo, som förde ett utsiktslöst uppoffrande försvarskrig för sitt folk mot reguljära trupper i New Mexiko. Jan lät porträttera hövdingen på både väst och motorcykel. Naturligtvis fick han smeknamnet Indianen. Jan bar det stolt!

Jan var utomordentligt social och deltog från första stund i klubbens arbete. Det formella steget togs 2004 då han blev Region Wests kontaktman för Stor Göteborg. Samma år valdes han in i styrelsen för Långenäs. Engagerat gick han in för allt från förvaltning av klubbhus via planering av mc-körningar till förmedlat motorkunnande. Jans fina och passande färdigheter och kunskaper kom från armén som kvartermästare och från Volvo som tekniker.

2005 fick Region West klubbens uppdrag att ordna en riksträff. Ledning i både West och Långenäs gjorde ett utomordentligt arrangemang. I och med denna träff blev Jan känd i hela YCC.

Under de kommande åren fortsatte Jan med både region- och styrelsearbete. Han motionerade för ersättningar för idoga funktionärer, ett förstärkt klubbverk på Långenäs och instruktioner för ansvariga. Han ville även ha aktivitetskalender för både West och Långenäs uppsatta i klubbhuset. Det var ordning och reda som gällde.

På YCC: s årsmöte 2007 valdes Jan till president i klubben. En helt ny styrelse ställdes till hans förfogande. Jan siktade framåt. Ny riksträff och nytt årsmöte planerades. Arbetet igångsattes. Tånga Hed valdes till träffplats och Region West till arrangör. Det blev dubbelt arbete för Jan.

Här tog livet en svår vändning. Sedan flera år kämpade Jan mot elakartad cancer. Behandlingar och cellgift tvingade sjukdom på reträtt. Men efter en tid så slog den till igen. Ny behandling och ännu en temporär seger för Jan. Han sa att han alltid skulle bekämpa cancern. Han gjorde det förtjänstfullt. Efter sjukskrivning återupptog han sitt arbete. Först till 50 % och därefter 75. Till årsmötet 2007 tvingades dock Jan på grund av sjukdomen att ställa sin plats till förfogande för ny president. Jan var tvungen att ånyo kämpa för sin sak – igen och åter igen.

Jan har burit på sin sjukdom och kämpat väl. Vid sin sida har hans Elisabeth stått och hjälpt till stort i allt. Så har även barnen gjort. Ett bättre stöd har han inte kunnat få. Men ingen och inget har kunnat hindra sjukdomens framfart. Med lidande tog livet slut precis som Geronimos. Varken Jan eller han dog i strid. Det var sjukdom som besegrade hövdingarna. Nu kan de träffas i de sälla jaktmarkerna. Kanske går de redan sida vid sida och byter erfarenheter. De finner säkert att ordning och reda var framgången och att segern var stor i deras uppoffrande försvarskrig.

Med stor beundran och saknad

Leif “Abbe” Abelin